Att vara mentalt frisk i sjuka situationer


Rosenhan-experimentet är ett berömt experiment i hur välgrundade psykiatriska diagnoser är, utförda av psykologen David Rosenhan 1973. Den publicerades i den vetenskapliga tidskriften Science under titeln ”On being sane in insane places”. Studien anses vara en viktig och inflytelserik kritik av psykiatriska diagnoser.

Studien var i två steg. Steg ett hade åtta stycken pseudopatienter, tre kvinnor och fem män. En var en psykologistudent i 20-årsåldern, de andra var äldre och hade varierande yrken. Det var tre psykologer, en barnläkare, en psykiatriker, en konstnär och en hemmafru. Alla använde pseudonymer för att undvika problem i framtiden. De som jobbade med mentalvård sade sig ha andra yrken för att inte bli speciellt uppmärksammade.

Sedan valdes tolv mentalsjukhus i fem olika stater ut för studien. Efter att ha ringt och bokat tid så anlände pseudopatienten och klagade på att ha hört röster. Rösterna ska ha sagt ”tom”, ”ihålig” och ”duns”. Förutom detta symptom, falskt namn och yrke så höll de sig till sanningen. Alla åtta blev inlagda, sju av dem med diagnosen schizofreni. Deras uppgift därefter var att bli utskrivna genom att övertyga personalen att de var mental friska. Efter inskrivning sa de att de mådde bra och att rösterna försvunnit. Trots deras helt normala beteende var det ingen av pseudopatienterna som upptäcktes som sådan. De fick alla diagnosen schizofreni i remission. Tiden innan de blev utsläppta igen varierade mellan sju och femtiotvå dagar, med ett medel på nitton dagar.

Ett intressant faktum var att ingen vårdpersonal upptäckte att de egentligen var friska, men många av deras medpatienter gjorde det.

När nyheten om experimentet spridit sig var det ett sjukhus som tog kontakt med Rosenhan och sa att något sådant minsann inte skulle kunna hända på just deras sjukhus. Därmed var scenen satt för steg två.

Personalen blev informerad om att någon gång under de närmaste tre månaderna skulle en eller flera pseudopatienter försöka bli inlagda och deras uppgift var att försöka identifiera vilka dessa var.

Av de 193 patienter som blev inlagda under perioden blev 41 bedömda som pseudopatient av åtminstone någon i personalen. 23 var misstänkta av åtminstone en psykiatriker. Faktum var att det aldrig skickades några pseudopatienter till det sjukhuset.

Så, oavsett orsaken till dessa fel så måste man nog dra slutsatsen att en diagnostisk process som så lätt gör så massiva fel inte kan vara tillförlitlig.

Transplantationer och sånt


Det finns många sjukdomar som kan bli så allvarliga och så livshotande att en transplantation kan komma i fråga, men följande krav måste vara uppfyllda:

  • Ingen annan effektiv behandling finns
  • Ingen bestående påverkan på övriga organ
  • Inget alkohol eller drogmissbruk
  • Gott psykosocialt stöd
  • Den sjukes överlevnad och livskvalitet förväntas bli förbättrad efter transplantationen

Att donera ett organ är det finaste du kan göra för en medmänniska!

Bilder och idéer stulna från Lindenfors Blogg

Det enda hem vi någonsin haft


Jorden från 6.1 miljarder kilometers håll

Jorden från 6.1 miljarder kilometers håll

Titta på den där punkten igen. Det är här. Det är hem. Det är vi. Alla du älskar, alla du känner, alla du någonsin hört talas om, varenda människa som någonsin funnits, levde sina liv där. Summan av vår glädje och smärta, tusentals självsäkra religioner, ideologier och ekonomiska doktriner, varje jägare och samlare, varje hjälte och fegis, varje byggare och förstörare av civilisationer, varje kung och bonde, varje ungt förälskat par, varje mor och far, hoppfullt barn, uppfinnare och utforskare, varje lärare av moral, varje korrupt politiker, varje superstjärna, varje enastående ledare, varje helgon och syndare i vår arts historia har levt där – på ett dammkorn svävandes i en solstråle.

Jorden är en mycket lite scen i en gigantisk kosmisk arena. Tänk på de floder av blod som spillts av alla dessa generaler och kejsare så att de, i ära och triumf, kunde bli de tillfälliga härskarna över en bråkdels punkt. Tänk på alla de outsinliga grymheter som utförts av invånarna i ett hörn av denna pixel på de knappt särskiljbara invånarna i ett annat hörn, hur vanliga deras missförstånd är, hur ivriga de är att döda varandra, hur brinnande deras hat.

Vårt poserande, vår inbillade självtillräcklighet, vanföreställningen att vi har en privilegierad position i Universum, utmanas av denna punkt av blekt ljus. Vår planet är ett ensamt dammkorn i det stora omgivande kosmiska mörkret. I vår litenhet, i all denna väldighet, så finns det inte en antydan om att hjälp skulle komma någon annanstans ifrån för att rädda oss från oss själva.

Jorden är den enda värld vi känner till hittills som har liv. Det finns ingen annanstans, åtminstone i den nära framtiden, dit vår art skulle kunna emigrera. Besöka, ja. Bosätta oss, inte än. Vad vi än tycker om det så är just nu Jorden den plats vi måste ta strid.

Det har sagts att astronomi är en ödmjukande och karaktärsdanande upplevelse. Det finns kanske ingen bättre demonstration av den mänskliga högfärdens dårskap än den här avlägsna bilden av vår pyttelilla värld. För mig understryker den vårt ansvar att hantera varandra vänligare och att bevara och vårda den bleka, blåa punkten, det enda hem vi någonsin haft.

Carl Sagan

Vad är sanning?


Sanning är en beskrivning av något som överensstämmer med fakta eller verklighet.

Från ett vetenskapligt perspektiv finns det två sorters sanning: villkorad och logisk

En villkorad sanning är den vars giltighet beror på andra fakta som kanske eller kanske inte är sanna eller kända. Ett exempel är om det existerar intelligent liv i en avlägsen galax. Eftersom vi vet, i princip,  att intelligent liv existerar i vår galax och vi inte förstår de principer som ligger bakom livets uppkomst så kan vi acceptera möjligheten att det kan existera i en annan galax. Eftersom vi har mycket lite information om förhållandena i avlägsna galaxer och vi förmodligen aldrig kommer att ha tillräcklig information för att kunna svara på en sån fråga så är det enda rimliga svaret att vi inte vet och förmodligen aldrig kommer att veta. En förnuftig, rättvis och öppensinnad person måste vara agnostisk i den frågan.

En logisk sanning är den vars giltighet bara beror på logik, på definitioner och egenskaper av begrepp som vi definierar själva. Ett exempel är om 2+2 är lika med 5. Det följer av definitionerna av symbolerna 2, 4, 5 och + och ”är lika med”, att 2+2 bara kan vara lika med 4, inte 5. Det är inte nödvändigt för en förnuftig, rättvis och öppensinnad person att förhålla sig agnostiskt till den frågan. Det är inget som är villkorat eller okänt. Ävenså, till och med logiska sanningar vilar ytterst på definitioner och axiom. Så om en logisk sanning överensstämmer med vad vi ser i verkligheten är en helt annan fråga. Läs gärna Wikipediaartikeln om logikens filosofi.

Minnesvärt


Hur fungerar minnet egentligen? Är det som en stor hårddisk där du bara läser in det igen när du minns? Det visar sig den metaforen är helt felaktig. Minnet är mer kreativt än så!

Varje minne är fysisk konstruktion i din hjärna, gjorda av proteiner. Protein är minnets byggstenar! Hur vet man detta? De första experimenten på detta gjordes på guldfiskar. Med Anisomycin i vattnet kunde guldfiskarna inte längre skapa nya minnen! Det förhindrar nya proteiner från att skapas. Inga proteiner, inget minne. Senare experiment var på råttor. För att skapa minnen hos råttorna fick de höra en ton sekunderna innan de fick en elstöt. (Lugn, elstöten var inte värre än den statiska elektricitet du kan känna från en ylletröja). Nästa gång de fick höra tonen så stelnade de till i väntan på stöten. De betedde sig likadant varje gång. Det var ett minne för livet, bokstavligen. Men om de fick drogen i samband med tonen bildades aldrig minnet och råttan blev lika förvånad varje gång.

Men eftersom minnen är specifika proteinmolekyler i hjärnan, så är dina långtidsminnen för livet. Drogen påverkar ju bara skapandet av nya minnen, inte minnen som redan finns. Eller hur? Det var så självklart att ingen ens tänkte på att testa det förrän 2000, när Karim Nader, då en doktorand, ställde frågan till sin handledare Joe LeDoux: ”Vad skulle hända om vi gav drogen efter minnet etablerats?”. Första problemet var hur det skulle hitta ett specifikt minne, men tonen de använt förut kunde hjälpa dem med det. Om de spelade tonen för en råtta som varit med i experimentet förut så stelnade den till när den mindes elstöten. Vad skulle då hända om de injicerade drogen samtidigt som råttan återupplevde sitt minne? Även om det var ett minne och en reaktion som funnits där i flera månader så raderades minnet av tonen och elstöten. Det var som om minnet aldrig funnits där.

Men det kunde ju vara så att drogen inte raderade minnet utan helt enkelt orsakade en hjärnskada! Så de konstruerade ett nytt experiment för att testa precisionen i minnesraderandet. De lärde råttorna att bli rädda för två toner. 45 dagar senare spelade de en av tonerna för råttan samtidigt som den fick drogen. Och jodå, bara minnet associerat till den tonen försvann. Råttan var fortfarande rädd för den andra tonen. När du minns så återskapas minnesstrukturen i din hjärna i samma process som när det hända första gången. För hjärnan är det liten skillnad på en upplevelse och att minnas upplevelsen.

Två år efter forskarna publicerade studierna gick filmen Eternal Sunshine of the Spotless Mind upp på biograferna, en film där huvudpersonerna får specifika minnen raderade. Det kan ha varit en slump!

Men fungerar det på människor? Ja, delvis i alla fall. Metoden har framgångsrikt använts i fall av PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Det som händer är att minnet eroderas, den känslomässiga delen av minnet luckras upp. De kommer fortfarande ihåg händelsen, men minnet har inte längre nån särskild betydelse för dem.

Men hur fungerar det? Det verkar som om minnet är långt ifrån fixt och färdigt. Varje gång du minns någonting återskapas minnet. Varje gång du berättar något du varit med om så skapas minnet på nytt och varje gång förändras det lite. En av ironierna med den här forskningen är att ju mer du kommer ihåg någonting, desto mindre korrekt blir det – det blir mer och mer om dig själv och mindre och mindre om vad som egentligen hände. Paradoxen blir att de händelser som mest format dig som människa, de minnen du ständigt återkommer till, är de mest påhittade minnen du har.

Detta och mycket mer i podcastavsnittet från Radiolab: Eternal Sunshine of the Spotless Rat.

Varför finns det skrock?


Evolutionärt har det varit en fördel att tro att ljudet du hörde i det höga gräset är ett lejon eller nåt annat farligt. De som ville undersöka dog oftare än de som sprang iväg. Och när du väldigt sällan ser det du springer iväg från så är steget inte långt till att sätta andra, ännu mer avskräckande etiketter på det som skrämmer dig. Det okända är det mest skrämmande vi har, så även om vi inte vet vad som gjorde det där otäcka ljudet mitt i natten så vill vi ha ett namn på det.  Alla vet vi hur lätt en historia förvanskas och ”förbättras” när den återberättats i några led. Det där kalla draget du kände i nacken som fick håret att resa sig blir ganska snart en historia om den döde adelsmannen som hemsöker ett gammalt slott och bara visar sig när någon skall dö.

Ju mindre vi vet om världen, desto mer måste vår fantasi fylla i för att ”förklara” det vi inte har nån förklaring på.

Andar, demoner och oknytt är ju övernaturliga så för att kunna skydda sig måste man ju ha nåt ännu mäktigare övernaturligt på sin sida och när schamaner och medicinmän inte räcker till så uppfinns gudar och ritualer för att få gudarna att göra som du vill. Men vissa hinner ju inte springa ifrån lejonet (när det nu råkar vara ett lejon istället för vinden som hördes i gräset), alltså har du inte behandlat din gud på rätt sätt och nu måste den blidkas. Fler ritualer uppstår.

Detta är precis samma sak som händer idag. Vi är så programmerade att hitta mönster att vi hittar dem även där de inte finns. Gick det riktigt bra i matchen? Det enda som var nytt var ju kalsongerna. Kanske är det turkalsonger? Och en ny ritual har uppstått. Hände något kul när du använde din nya parfym? Då måste det vara en turparfym!

Samma förklaringsmodell fungerar lika bra för alternativmediciner som homeopati, akupunktur och healing.

Rent biologiskt är vi precis samma nu som för 200 000 år sedan, det enda som skiljer oss är vår kunskap. Men rationalitet och vårt evolutionära arv står i konflikt med varandra och default-läget är att dra slutsatser som ökade chansen för våra förfäders omedelbara överlevnad, inte de som ökar vår kunskap idag. Vissa av oss kommer alltid att vilja gå den enkla vägen och dra förhastade slutsatser. Vi andra, som tycker sanningen är viktigast, för fortsätta kämpa för bättre utbildning i konsten att tänka rationellt.