Kritiska röster och tankevurpor


När jag skriver om hur människor handlar och beter sig i sin religions namn eller citerar någon ondska från bibeln så får jag ibland mothugg. Jag är inte ensam om att få det så klart. Kristna vill naturligtvis försvara sin Gud och sin tro, hur orimlig den än är. Dessutom händer det rätt ofta att icke-troende blir arga å de troendes vägnar. De motargument jag sett faller in i tre kategorier.

1. Känslomässiga

Varför kan inte var och en få ha sin tro?
Här har jag två invändningar. För det första: var och en får tro vad de vill. Det är inte samma sak som att de är immuna mot kritik. Det går tillbaka till yttrande friheten, du är fri att tycka vad du vill och jag är fri att kritisera de brister jag ser. För det andra: vad du tror, hur du uppfattar världen, påverkar hur du agerar i världen och ju mindre verkligheten har att säga till om i din världsbild desto allvarligare kan dina misstag bli. Att vara övertygad om att ditt spädbarns lunginflammation kan botas med hjälp av bön och handpåläggning istället för antibiotika påverkar inte bara dig själv utan även om ditt barn överhuvudtaget skall överleva eller inte.

Varför försöker du omvända människor till ateismen?
Att förklara sin ståndpunkt för någon annan behöver inte ha som mål att ändra någons världsbild. Däremot får du inse att många ateister inte tycker att din tro är till någon fördel och att människor slutar tro på vidskepelse är något gott, oavsett om just det är det omedelbara målet eller inte.

Men religion har väl gjort mycket gott?
Jag har frågat många gånger vad religion kan göra för gott som nån sekulär organisation inte skulle kunna göra. Alltså, om det finns nåt inneboende gott i religion. Ofta dras hjälporganisationer fram som exempel på religionens goda sidor. För det första finns det sekulära hjälporganisationer också, men tänk på detta: i en religiös hjälporganisation kommer en del av pengarna och tiden gå till missionsarbete och utdelning av biblar, tid och pengar som en sekulär organisation istället skulle lägga på faktisk hjälp.

Hitler/Stalin/Mao etc var en ateist!
Hitler var troende katolik, Stalin utbildade sig på prästseminarium i den Ortodoxa läran men lämnade skolan i slutet av sitt sista år, anledningen till det är inte känd, Mao var verkligen ateist. Även om vi skulle förutsätta att alla dessa var ateister så är ateism bara frånvaron av tro på en gud eller gudar. Frånvaro av tro på något kan inte ge dig en anledning att bete dig på ett visst sätt. Om du inte tror att Smurfarna är verkliga betyder inte det att du kommer begå folkmord. Ursprunget till dessa människors hemska handlingar ligger i vad de trodde på, inte i vad de inte trodde på.

2. Skjuta bredvid målet (sk halmgubbar)

Ni ateister tror inte på någonting!
Det enda alla ateister har gemensamt är att vi inte tror att det finns någon gud eller gudar. Tänk på att även om det finns buddhistiska riktningar som ser Buddha som en gudom så är stora delar av Buddhismen, trots att den går in under etiketten religion faktiskt också per definition är ateistisk. Sekulära ateister tror också på saker, många filosofier har utvecklats och tjänar som bas för en sekulär världsbild. Ett exempel är den ateistiska existentialismen, där tyngdpunkten läggs på självupptäckande och i att hitta mening och värde på ett sätt som är relevant för ens egna värden och världsbild.

Vetenskap är också en tro
Det här argumentet försöker säga att vi antingen tror på Gud eller så tror vi på vetenskapen och att det inte skulle vara någon skillnad. Detta är ett exempel på det logiska felslutet ekvivokation, som innebär att man använder ett ord i mer än en betydelse i samma argument. I det här fallet är det ordet ”tro” som har flera betydelser. Vetenskap skiljer sig från religiös tro på samma sätt som filosofi gör, genom att använda sig av logik. Vetenskap går även ett steg längre genom att stödja sig på demonstrerbara, upprepbara experiment och empiriska data.

Ateism är en religion
Ateism kan uppdelas i stark eller svag variant men ingen av dem är en världsbild. Inte ens stark ateism är något annat än en ståndpunkt i en enda fråga. Vissa människor vill utvidga definitionen av religion till ”något man tror på och följer troget; en etik eller samvete”. I den här meningen är det religion att bekämpa rasism, eller att ha ett favoritlag i fotboll. Sådana utvidgningar gör det svårt att kommunicera. Ateism är en religion på samma sätt som att inte samla på frimärken är en hobby.

Du vill egentligen bara synda
Detta argument vilar på premissen att människans moral är av Gud given och är kodifierad i Bibeln och de Tio Budorden. När man då inte accepterar ens existensen av en gud så har man följaktligen ingen moral heller. Detta argument faller i bitar så fort man synar det närmare.

Ateister tror att allting beror på slumpen
”Livet/universum/ögat/naturen etc är så fantastiskt att Gud är det enda som kan ha skapat det” är inget annat än ett argument från oförståelse. Kortar man ner det så ser man genast att det inte är ett giltigt argument: ”Jag förstår inte hur x fungerar/uppstod, alltså Gud”. Slutsatsen har inget med premissen att göra. Att, som många svenskar tycker om att göra, byta ut etiketten ”Gud” mot etiketten ”nåt större” gör naturligtvis inte argumentet bättre på något vis.

Du är bara arg på Gud
En person som är arg på Gud är inte en ateist. För att vara arg på nånting måste du tro på det. Detta är antagligen en missuppfattning om vad ordet ”ateist” betyder. Eller så är det ett försök att smyga in idén om att det inte finns några egentliga ateister, att vi tror på Gud i smyg.

3. God of the gaps (kunskapsluckornas Gud)

Du kan inte bevisa att Gud inte finns
Vanligt försvar när man ber en apologet visa något stöd för påståendet att Gud finns. Ett sådant uttalande är ett försök att lasta över bevisbördan, vilket är ett argumentationsfel. I en argumentation är det alltid den som kommer med ett påstående (Gud finns) som har bevisbördan, dvs måste komma med evidens för sitt påstående. Ingen vettig människa skulle på allvar påstå att eftersom vi inte motbevisat existensen av gråtomtar och enhörningar så måste de finnas (ellar måste antas finnas).

Mest avslöjande är dock att detta argument bara läggs fram för apologetens egna religion och inget annat. Samme kristne som argumenterar ”Du kan inte bevisa att Gud inte finns!” skulle alldeles säkert själv förkasta det om det användes av t.ex en Hindu ”Du kan inte bevisa att Vishnu inte finns!”.

Gud kan inte definieras
Syns ibland ihop med ”Du kan inte bevisa att Gud inte finns”. För det första så finns det ingen anledning att ens försöka motbevisa en odefinierad varelse, vilket gör argumentet rätt meningslöst. Men, man kan här se att argumentet försöker smyga in premisser. Ordet ”Gud” har en historia och varelsen det beskriver har massor av attribut (allvetande, förlåtande, straffande, allsmäktig etc). Dessutom, genom att föra fram detta argument mot en ateist så vill de ha sagt att vad Gud än är, så existerar Gud. För att göra det så måste de ha någon sorts modell av vad Gud är, hur luddig den än är, för att kunna ha en åsikt i frågan.

Några säger sig ha övernaturlig kunskap om Gud, tillräckligt för att veta att Han existerar men inte tillräckligt för att kunna ge en definition av Honom. Men att hänvisa till det övernaturliga är inget mer än ett argument från okunnighet.

Det är kanske sant för dig, men det är inte sant för mig
Detta påstående innebär att de förnekar att det finns en objektiv verklighet (vanligen synonym med ”fakta”) och avfärdar metodologisk empirism dvs, vetenskap som grundar sig i observationer. Argumentet gjordes ökänt av Bill O’Reilly i hans show The O’Reilly Factor i en intervju med Richard Dawkins.

Religion är ett annat sätt att veta
Att fråga orakelappen på Facebook är också ett annat sätt att veta. Den viktiga frågan här är: hur vet du att din kunskap är sann? Att använda ordet ”kunskap” kan antyda att datan är sann per definition. Detta är inte fallet. Man kan läsa Harry Potter-böckerna och få kunskap om Harry Potter och hans värld, men det är inte sant. Vi förstår att det är påhittat trots att vi har kunskap om det.

Vetenskapen har bestämda mekanismer och procedurer för att verifiera och bekräfta insamlad kunskap, medan religion inte har det. Religion hävdar kunskap och håller fast vid det oavsett.

Att tro är en dygd
Tro är att acceptera en proposition som sann utan tillräcklig evidens. För att någonting skall kunna klassificeras som en dygd måste det först påvisas att det har fler positiva än negativa följder. Det finns ingen logisk koppling mellan att acceptera någon utan anledning och god moral så påståendet är en non sequitur.

Du måste ju vara skeptisk till skepticismen, ad infinitum
Två viktiga aspekter av skepticism och acceptans man bör tänka på:

  1. Mängden skepticism är direkt proportionell mot märkligheten av påståendet
  2. Av praktiska skäl så tenderar vi att acceptera saker som demonstrerats bortom rimliga tvivel. Om något är 99.9% sannolikt kan vi acceptera det som tillräckligt sant.

Exempel på detta är om någon påstår att han har en krona så finns det ingen anledning att misstro honom. Om han däremot påstår sig ha 100 miljarder kronor så får han finna sig i att han måste presentera väldigt övertygande bevis för det.

Eftersom skepticism är direkt proportionell mot ovanligheten i påståendet så stannar regressionen upp rätt snart.

————————

apologet – försvarare av kristendomen
aktivism – uppfattning el. rörelse som förespråkar aktivt ingripande

• The Thinking Atheist podcast Apologist Acrobats
• Filosofiska rummet om felslut och tankevurpor

Är det någonsin rätt att döda sitt eget barn?


Tänk dig följande scenario: Du befinner dig i en krigszon i en by där fiendesoldater inom kort kommer dra igenom. Om de ser er kommer de skjuta er så alla gömmer sig i en gömd källare. Tyvärr är den inte ljudisolerad så alla måste vara absolut tysta medan soldaterna passerar. Skulle en av er ge något ljud ifrån sig så kommer alla att dö. Alla är införstådda med detta, men det finns en hake. Din bebis har luftrörsinfektion och kan inte sluta hosta. Det finns bara två val: du gör ingenting och din bebis hostningar kommer leda fiendesoldaterna till er och alla i byn dör, inklusive dig och din bebis. Eller så kväver du din bebis och resten av er överlever.

Vad gör du? Och är det rätt att göra så?

Dr. Joshua Greene, från Harvard, forskar på detta och den visar att ungefär hälften av de som ställs inför detta dilemma säger att de skulle döda sitt barn. De använde FMRI för att se vad som hände när hjärnan försökte bestämma vilket svar som var det riktiga. När den emotionella reaktionen (”Döda inte barnet!”) hamnade i konflikt med den tänkande och utvärderande så ökade aktiviteten i anterior cingulate cortex, som ligger precis bakom dina ögonbryn. Den aktiveras när det är en konflikt i hjärnan. En sak de lagt märke till är att ju starkare och längre aktivitet i det var i områdena desto troligare var det att försökspersonen valde att döda sitt barn.

Problemet diskuteras 20 minuter in i avsnittet Morality från RadioLab och jag rekommenderar även en kort introduktion till vad kan kallas neurovetenskaplig moralpsykologi för den intresserade.

Det enda hem vi någonsin haft


Jorden från 6.1 miljarder kilometers håll

Jorden från 6.1 miljarder kilometers håll

Titta på den där punkten igen. Det är här. Det är hem. Det är vi. Alla du älskar, alla du känner, alla du någonsin hört talas om, varenda människa som någonsin funnits, levde sina liv där. Summan av vår glädje och smärta, tusentals självsäkra religioner, ideologier och ekonomiska doktriner, varje jägare och samlare, varje hjälte och fegis, varje byggare och förstörare av civilisationer, varje kung och bonde, varje ungt förälskat par, varje mor och far, hoppfullt barn, uppfinnare och utforskare, varje lärare av moral, varje korrupt politiker, varje superstjärna, varje enastående ledare, varje helgon och syndare i vår arts historia har levt där – på ett dammkorn svävandes i en solstråle.

Jorden är en mycket lite scen i en gigantisk kosmisk arena. Tänk på de floder av blod som spillts av alla dessa generaler och kejsare så att de, i ära och triumf, kunde bli de tillfälliga härskarna över en bråkdels punkt. Tänk på alla de outsinliga grymheter som utförts av invånarna i ett hörn av denna pixel på de knappt särskiljbara invånarna i ett annat hörn, hur vanliga deras missförstånd är, hur ivriga de är att döda varandra, hur brinnande deras hat.

Vårt poserande, vår inbillade självtillräcklighet, vanföreställningen att vi har en privilegierad position i Universum, utmanas av denna punkt av blekt ljus. Vår planet är ett ensamt dammkorn i det stora omgivande kosmiska mörkret. I vår litenhet, i all denna väldighet, så finns det inte en antydan om att hjälp skulle komma någon annanstans ifrån för att rädda oss från oss själva.

Jorden är den enda värld vi känner till hittills som har liv. Det finns ingen annanstans, åtminstone i den nära framtiden, dit vår art skulle kunna emigrera. Besöka, ja. Bosätta oss, inte än. Vad vi än tycker om det så är just nu Jorden den plats vi måste ta strid.

Det har sagts att astronomi är en ödmjukande och karaktärsdanande upplevelse. Det finns kanske ingen bättre demonstration av den mänskliga högfärdens dårskap än den här avlägsna bilden av vår pyttelilla värld. För mig understryker den vårt ansvar att hantera varandra vänligare och att bevara och vårda den bleka, blåa punkten, det enda hem vi någonsin haft.

Carl Sagan

Vad är sanning?


Sanning är en beskrivning av något som överensstämmer med fakta eller verklighet.

Från ett vetenskapligt perspektiv finns det två sorters sanning: villkorad och logisk

En villkorad sanning är den vars giltighet beror på andra fakta som kanske eller kanske inte är sanna eller kända. Ett exempel är om det existerar intelligent liv i en avlägsen galax. Eftersom vi vet, i princip,  att intelligent liv existerar i vår galax och vi inte förstår de principer som ligger bakom livets uppkomst så kan vi acceptera möjligheten att det kan existera i en annan galax. Eftersom vi har mycket lite information om förhållandena i avlägsna galaxer och vi förmodligen aldrig kommer att ha tillräcklig information för att kunna svara på en sån fråga så är det enda rimliga svaret att vi inte vet och förmodligen aldrig kommer att veta. En förnuftig, rättvis och öppensinnad person måste vara agnostisk i den frågan.

En logisk sanning är den vars giltighet bara beror på logik, på definitioner och egenskaper av begrepp som vi definierar själva. Ett exempel är om 2+2 är lika med 5. Det följer av definitionerna av symbolerna 2, 4, 5 och + och ”är lika med”, att 2+2 bara kan vara lika med 4, inte 5. Det är inte nödvändigt för en förnuftig, rättvis och öppensinnad person att förhålla sig agnostiskt till den frågan. Det är inget som är villkorat eller okänt. Ävenså, till och med logiska sanningar vilar ytterst på definitioner och axiom. Så om en logisk sanning överensstämmer med vad vi ser i verkligheten är en helt annan fråga. Läs gärna Wikipediaartikeln om logikens filosofi.

Präst vill inte tala om synd – anmäls


Prästen Ulla Karlsson i Västerås stift verkar faktiskt vara en humanistisk präst. I alla fall i det hon skriver i sin debattartikel i Kyrkans Tidning

Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling istället? Det finns ingen fallen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!

Tala istället om kärlek, kärlek till medmänniskor, kärlek till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, frihet, yttrandefrihet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende, upprättelse och kärlek igen. Det är vad världen behöver!

Men så kan man ju inte ha det! En präst som sätter människan före Gud! Så nu är hon anmäld inför Domkapitlet för brott mot prästlöftena. Ur min synvinkel blir det lite som ”Min inre bild av vår låtsaskompis är bättre än din inre bild av vår låtsaskompis!”

Dagen.

Minnesvärt


Hur fungerar minnet egentligen? Är det som en stor hårddisk där du bara läser in det igen när du minns? Det visar sig den metaforen är helt felaktig. Minnet är mer kreativt än så!

Varje minne är fysisk konstruktion i din hjärna, gjorda av proteiner. Protein är minnets byggstenar! Hur vet man detta? De första experimenten på detta gjordes på guldfiskar. Med Anisomycin i vattnet kunde guldfiskarna inte längre skapa nya minnen! Det förhindrar nya proteiner från att skapas. Inga proteiner, inget minne. Senare experiment var på råttor. För att skapa minnen hos råttorna fick de höra en ton sekunderna innan de fick en elstöt. (Lugn, elstöten var inte värre än den statiska elektricitet du kan känna från en ylletröja). Nästa gång de fick höra tonen så stelnade de till i väntan på stöten. De betedde sig likadant varje gång. Det var ett minne för livet, bokstavligen. Men om de fick drogen i samband med tonen bildades aldrig minnet och råttan blev lika förvånad varje gång.

Men eftersom minnen är specifika proteinmolekyler i hjärnan, så är dina långtidsminnen för livet. Drogen påverkar ju bara skapandet av nya minnen, inte minnen som redan finns. Eller hur? Det var så självklart att ingen ens tänkte på att testa det förrän 2000, när Karim Nader, då en doktorand, ställde frågan till sin handledare Joe LeDoux: ”Vad skulle hända om vi gav drogen efter minnet etablerats?”. Första problemet var hur det skulle hitta ett specifikt minne, men tonen de använt förut kunde hjälpa dem med det. Om de spelade tonen för en råtta som varit med i experimentet förut så stelnade den till när den mindes elstöten. Vad skulle då hända om de injicerade drogen samtidigt som råttan återupplevde sitt minne? Även om det var ett minne och en reaktion som funnits där i flera månader så raderades minnet av tonen och elstöten. Det var som om minnet aldrig funnits där.

Men det kunde ju vara så att drogen inte raderade minnet utan helt enkelt orsakade en hjärnskada! Så de konstruerade ett nytt experiment för att testa precisionen i minnesraderandet. De lärde råttorna att bli rädda för två toner. 45 dagar senare spelade de en av tonerna för råttan samtidigt som den fick drogen. Och jodå, bara minnet associerat till den tonen försvann. Råttan var fortfarande rädd för den andra tonen. När du minns så återskapas minnesstrukturen i din hjärna i samma process som när det hända första gången. För hjärnan är det liten skillnad på en upplevelse och att minnas upplevelsen.

Två år efter forskarna publicerade studierna gick filmen Eternal Sunshine of the Spotless Mind upp på biograferna, en film där huvudpersonerna får specifika minnen raderade. Det kan ha varit en slump!

Men fungerar det på människor? Ja, delvis i alla fall. Metoden har framgångsrikt använts i fall av PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Det som händer är att minnet eroderas, den känslomässiga delen av minnet luckras upp. De kommer fortfarande ihåg händelsen, men minnet har inte längre nån särskild betydelse för dem.

Men hur fungerar det? Det verkar som om minnet är långt ifrån fixt och färdigt. Varje gång du minns någonting återskapas minnet. Varje gång du berättar något du varit med om så skapas minnet på nytt och varje gång förändras det lite. En av ironierna med den här forskningen är att ju mer du kommer ihåg någonting, desto mindre korrekt blir det – det blir mer och mer om dig själv och mindre och mindre om vad som egentligen hände. Paradoxen blir att de händelser som mest format dig som människa, de minnen du ständigt återkommer till, är de mest påhittade minnen du har.

Detta och mycket mer i podcastavsnittet från Radiolab: Eternal Sunshine of the Spotless Rat.

Yttrandefriheten gränser


Terry Jones, amerikansk tokpastor

Jag vill allra först påpeka att muslimerna i Afghanistan och överallt annars naturligtvis har all rätt att demonstrera, bränna flaggor och kanske en hög Biblar eller två. Däremot är det aldrig så att en bränd bok är mer värd än ett människoliv, inte ens om boken är skriven för länge sedan.

Det är tragiskt det som hänt i Afghanistan de sista dagarna. Afghanska muslimer piskar upp varandra till våldsdåd mot oskyldiga för att Terry Jones, en amerikansk tokpastor eldat upp en av sina Koraner. Våld och protester var naturligtvis precis den reaktion han hoppades på, för då kan han peka med hela handen och säga att hans låtsaskompis Gud är bättre än muslimernas låtsaskompis Allah. För imamerna i Afghanistan är detta naturligtvis ett ypperligt tillfälle att sluta ledan och rikta uppmärksamheten på en yttre fiende. Finns det en yttre fiende lägger ingen märke till hur det står till hemmavid och skulle någon göra det så är det Terry Jones fel.

Demokratiska processer, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är svåra saker som kan ta generationer att arbeta in. Inte ens FN-chefen i Afghanistan har dessa klart för sig. Han är en är svensk-italienare som heter Staffan de Mistura. Han tycker att det är Terry Jones i USA som är ytterst ansvarig för alla döda och skadade i Afghanistan.

Jag tycker inte att vi ska anklaga någon afghan. Vi ska anklaga personen som var ansvariga för dessa nyheter – personen som lät bränna Koranen. Yttrandefrihet innebär inte rätt att kränka kulturer, religioner eller traditioner.
– Staffan de Mistura, FN-chef i Afghanistan

Jo, Staffan! Det är precis det som yttrandefrihet innebär! Att inte känna sig kränkt är inte en rättighet! Däremot är det en rättighet att fredligt protestera och säga emot!

gp svt svt ab