När oärlighet lönar sig
Om jag faller för en sol- och vårare så är det jag som ger henne pengar i utbyte för sex och intimitet. Hon gör det under falska förespeglingar och får mig att tro att det kommer leda till ett förhållande. När jag inser att jag blivit lurad kan jag polisanmäla henne. Visserligen blir det förmodligen bara en nedlagd förundersökning, jag har ju gett pengar frivilligt. Bedrägligt beteende är inte samma sak som bedrägeri.
Om hon däremot gör precis samma sak, men är ärlig mot mig och tydligt förklarar att det bara är för stunden och att pengarna hon behöver är betalning för sex och intimitet så är jag en torsk. Jag begår ett brott och kan bli åtalad.
Skillnaden är hur ärlig kvinnan är mot mig. Kan det ha varit lagstiftarnas intention?
Marcel Guarnizo är ett lysande exempel på prästerskap
(Från Pharyngula)
Guarnizo blev ombedd att hålla i begravningen för en kvinna i Maryland. De borde frågat en humanist istället, för en humanist skulle aldrig gjort vad Guarnizo gjorde.
Min vän Barbara, dottern till den avlidna kvinnan, förvägrades nattvard på sin mammas begravning. Hon var först i kön och Fader Guarnizo täckte över skålen med oblaterna och sade till henne. ”Jag kan inte ge dig nattvarden för du lever med en kvinna och det är en synd enligt Kyrkan”. För att ytterligare strö salt i såren så lämnade prästen altaret när hon pratade om sin mor inför församlingen. När ceremonin var klar informerade han begravningsentreprenören att han inte kunde följa med till graven för han kände sig sjuk.
En begravning är en viktig händelse: den markerar slutet på ett liv och är ett tillfälle då de som älskade den avlidne samlas och delar på smärtan och sina goda minnen. Det är ett stort ansvar att stå upp och leda en. Guarnizo uppfyllde inte det ansvar han var skyldig familjen. Han är en skam som människa, eller om jag får upprepa mig, en präst.
Han är också en fanatisk abortmotståndare som låtsas bry sig så mycket om små bäbisar, men när en levande, medveten kvinna står framför honom, sörjande sin mor, så försvinner all låtsad medmänsklighet och allt han bryr sig om är att leka polis över hennes sexliv.
Som sagt, en präst
Att vara mentalt frisk i sjuka situationer
Rosenhan-experimentet är ett berömt experiment i hur välgrundade psykiatriska diagnoser är, utförda av psykologen David Rosenhan 1973. Den publicerades i den vetenskapliga tidskriften Science under titeln ”On being sane in insane places”. Studien anses vara en viktig och inflytelserik kritik av psykiatriska diagnoser.
Studien var i två steg. Steg ett hade åtta stycken pseudopatienter, tre kvinnor och fem män. En var en psykologistudent i 20-årsåldern, de andra var äldre och hade varierande yrken. Det var tre psykologer, en barnläkare, en psykiatriker, en konstnär och en hemmafru. Alla använde pseudonymer för att undvika problem i framtiden. De som jobbade med mentalvård sade sig ha andra yrken för att inte bli speciellt uppmärksammade.
Sedan valdes tolv mentalsjukhus i fem olika stater ut för studien. Efter att ha ringt och bokat tid så anlände pseudopatienten och klagade på att ha hört röster. Rösterna ska ha sagt ”tom”, ”ihålig” och ”duns”. Förutom detta symptom, falskt namn och yrke så höll de sig till sanningen. Alla åtta blev inlagda, sju av dem med diagnosen schizofreni. Deras uppgift därefter var att bli utskrivna genom att övertyga personalen att de var mental friska. Efter inskrivning sa de att de mådde bra och att rösterna försvunnit. Trots deras helt normala beteende var det ingen av pseudopatienterna som upptäcktes som sådan. De fick alla diagnosen schizofreni i remission. Tiden innan de blev utsläppta igen varierade mellan sju och femtiotvå dagar, med ett medel på nitton dagar.
Ett intressant faktum var att ingen vårdpersonal upptäckte att de egentligen var friska, men många av deras medpatienter gjorde det.
När nyheten om experimentet spridit sig var det ett sjukhus som tog kontakt med Rosenhan och sa att något sådant minsann inte skulle kunna hända på just deras sjukhus. Därmed var scenen satt för steg två.
Personalen blev informerad om att någon gång under de närmaste tre månaderna skulle en eller flera pseudopatienter försöka bli inlagda och deras uppgift var att försöka identifiera vilka dessa var.
Av de 193 patienter som blev inlagda under perioden blev 41 bedömda som pseudopatient av åtminstone någon i personalen. 23 var misstänkta av åtminstone en psykiatriker. Faktum var att det aldrig skickades några pseudopatienter till det sjukhuset.
Så, oavsett orsaken till dessa fel så måste man nog dra slutsatsen att en diagnostisk process som så lätt gör så massiva fel inte kan vara tillförlitlig.
Australiensiska katoliker också aningslösa
Detta är en fruktansvärd historia från Victoria, där en katolsk friskola hade två rätt otäcka pedofiler som växelvis utnyttjade studentkåren: Gerald Ridsdale som var skolpräst och Robert Best som var rektor. De våldtog unga pojkar på sina kontor; genom åren begick många av offren självmord. Detta låter som en riktig skräckhistoria.
Men här är punchlinen: Katolska Kyrkan, som vanligt, ser inte problemet. De två skurkarna är inte kvar, men myndigheterna vill gräva djupare — jag tror 26 döda barn är skäl nog — men kyrkan säger att ingen ytterligare undersökning är nödvändig.
Men Biskop Connors sa på tisdagen att inte ens avslöjandet från Detective Sergeant Kevin Carson att 26 ungdomar hade begått självmord efter att ha blivit utnyttjade av präster och bröder i Ballarat övertygade honom om att mer skulle kunna komma fram genom en undersökning
”Jag tycker vi har lärt oss mycket om vad som är lämpligt beteende och vad som inte är lämpligt beteende”, sa Biskop Connors.
Detta har blivit ett typiskt Katolskt beteende. En präst tar in en ung pojke på sitt kontor, och våldtar honom upprepade gånger tills han mister medvetandet, och senare begår den traumatiserade pojken självmord. När polisen konfronterar honom säger han ”Åh, jag visste inte att det var fel! Jag ska vara mycket snällare i framtiden. Tack och hej!”
Det finns inte mycket hopp för Katolicismen om det är en nyhet för dem att tyranniserande och våldtäkt och att driva barn till självmord är fel.
Ondskans problem
Ondskans problem i sin enklaste form kan formuleras så här: ”Om Gud är god varför råkar då goda människor illa ut?”
Flera möjligheter finns ju naturligtvis. Kanske är Gud inte särskilt mäktig och kan helt enkelt inte rädda de goda människorna från lidande. Kanske är Gud inte god i den vardagliga meningen av ordet. Kanske tycker han om att andra lider? Någon som avsiktligt plågar sina barn är naturligtvis inte god utan förkastlig. En annan invändning är att Gud är allvetande och därmed ser konsekvenser av lidandet som i slutändan är goda. Den förklaringen är rätt futtig. Vet Gud allting så vet han naturligtvis hur detta goda kan uppnås utan lidande. Samma futtighet ses i förklaringen att lidandet här på jorden är ovidkommande i jämförelse med en evighet i paradiset. Varför är inte Guds vägar lika outgrundliga när människor lyckas och mår bra?
Ytterligare en invändning är den ”fria viljan”. Människan lider för att den valt bort Gud. Vilket inte förklarar naturkatastrofer. Det lidande jordbävningar, cykloner och tsunamis orsakar är ingen människas fel.
Kanske är Gud inte särskilt vuxen eller ansvarstagande? Ett barn tycker det nya akvariet är jättekul och spännande de första månaderna men tröttnar sedan och allting slammar igen.
Eller så finns helt enkelt ingen Gud och då finns inte heller problemet.
Islam – fredens religion
”Slay them wherever you find them…Idolatry is worse than carnage…Fight against them until idolatry is no more and God’s religion reigns supreme.” (Surah 2:190-)
”Fighting is obligatory for you, much as you dislike it.” (Surah 2:216)
”Believers, do not make friends with any but your own people…They desire nothing but your ruin….You believe in the entire Book…When they meet you they say: ”We, too, are believers.” But when alone, they bite their finger-tips with rage.” (Surah 3:118, 119)
”Seek out your enemies relentlessly.” (Surah 4:103-)
”Believers, take neither Jews nor Christians for your friends.” (Surah 5:51)
”Make war on them until idolatry shall cease and God’s religion shall reign supreme.” (Surah 8:36-)
”…make war on the leaders of unbelief…Make war on them: God will chastise them at your hands and humble them. He will grant you victory over them…” (Surah 9:12-)
”If you do not fight, He will punish you sternly, and replace you by other men.” (Surah 9:37-)
”Prophet make war on the unbelievers and the hypocrites and deal rigorously with them. Hell shall be their home.” (Surah 9:73)
”Believers, make war on the infidels who dwell around you. Deal firmly with them.” (Surah 9:121-)
”Muhammad is God’s apostle. Those who follow him are ruthless to the unbelievers but merciful to one another.” (Surah 48:29)
”Fight for the cause of God with the devotion due to Him…He has given you the name of Muslims…” (Surah 22:78-)
Jesus, galning eller värre?
Många som inte explicit tror att Jesus var Guds son håller ändå upp honom som en stor morallärare, men hur är det med det egentligen? Tittar man närmare på vad Jesus lär så ser man att inga av hans moraliska lärdomar var särskilt nya och inga av hans nya lärdomar var särskilt moraliska.
Peter Brietbart går enkelt och pedagogiskt igenom moralbristerna hos Jesus.
En sanningstörstande, filosoferande spårvagnsförare
